Sjalar

Jag älskar sjalar! Särskilt de varianter där man börjar med att lägga upp en kolossal massa maskor (som utgör nederkanterna på sjalen) och sedan minskar i mitten tills man maskar av en enda maska i "nacken" på sjalen. Och här finns det traditioner som räcker till!

• Shetlandssjalar
  Tunt, tunt garn, komplexa mönster och lång tradition resulterar i ljuvliga sjalar som helst ska kunna dras genom en vigselring. Här kan man sticka sig igenom sin levnads dagar utan att någonsin bli fullärd.
  Fast - och detta är som att svära i kyrkan - jag är egentligen inte så förtjust i just spetsmönster med mönstring på varje varv. Dessutom tycker jag att de oftast stickas för glest. Jag vill ha lite mer kraft och soliditet i spetsmönster, vill se kontrasten mellan de öppna och de solida ytorna.
  Nä, shetlandssjalarna får nog vara denna gång. Annars är Heirloom Knitting ett paradis för den som älskar spets eller bara vill veta mer.
  
  
• Färöiska sjalar
  Här finns det soliditet. Traditionella färöiska sjalar stickas med rätstickning som bas, oftast med bara en större mönsterbård. Dessutom är de inte triangulära, utan är försedda med en kil mitt bak, så att de ligger kvar på axlarna i alla väder. Och de stickas nerifrån och upp. Och jag har en förtjusande bok på färöiska med ett tjugotal mönster.
  Fast - jag har redan stickat tre sådana sjalar tidigare och har en fjärde på gång. Inte mycket till utmaning, alltså...
  Här finns några exempel på färösjalar.
  
  
• Isländska sjalar
  Mer spets och mer varierande former än de färöiska. Möjligen inte riktigt samma traditionstyngd. Även här en förtjusande bok på ett tungläst - men dechiffrerbart - originalspråk. Och även här har jag redan varit inne och tjuvstartat:
  
  
  
• Estniska sjalar
  De här har jag faktiskt inte provat på, trots att jag äger en estnisk bok som är fylld med fantastiska spetsmönster. Spännande mönster med udda inslag (som muscherna i de berömda liljekonvaljemönstren). Ja, det här lockar!
  
  
• Orenburgsjalar
  Kanske mer kända som Gossamer shawls. Tunna, tunna ryska sjalar (en kvadrat med 150 cm sida väger under ett hekto). Fantastiska symmetriska mönster med en bas av rätstickning. Udda konstruktion med en bård som stickas integrerat med själva sjalen. Flera av mönsterdetaljerna är mönstrade på varje varv, men av någon anledning besvärar det mig inte här. Jag har drömt länge om att sticka en sådan sjal.
  

Överflöd

Det är inte klokt hur många sorters traditionell stickning det finns. Och då räknar jag ju bara dem som jag dels känner till, dels blir så entusiastisk över att jag vill ägna en utmaning åt dem.

Så jag gör som vanligt en lista. Den kommer snart.

Utmanad

Jag fick min utmaning redan igår (och hur du hinner med det Lisa, det fattar jag inte), men jag har fortfarande inte tänkt klart. Jag har utmanats i stilen "Vals/Foxtrot", dvs de verkligt klassiska stilarna. Så här skriver Visa Lisa:

Så hur utmanar man dig? Jo, genom att be dig utöka din repertoar ytterligare – inte med att hitta på själv, utan genom att ösa ur den rika sticktradition som allas vår favorithobby vilar på! Tvåänds- eller bohusstickning, estniska eller färöiska sjalar, stort eller litet… Valen inom utmaningen är många och helt upp till dig, men jag ser nu fram emot att se dig djupdyka i något för dig helt nytt att inspireras vidare av i framtida alster!

Så nu tänker jag. Och tänker om. Och gör listor. Mindre än en vecka kvar innan det är dags att lägga upp...

Jo, jag vet...

... att det var länge sedan sist. Väldigt länge. Och det hade blivit längre ändå, om inte Visa Lisa dragit igång sin utmaning.

Jag anmälde mig till sist som koreograf, vilket känns som någon slags hybris. Samtidigt så vet jag ju att jag numera betraktar anteckningsblocket som ett lika nödvändigt redskap som stickorna, och att jag reflexmässigt räknar om andras mönster för att passa garn/storlek/teknik. Och så var det ju det att jag inte kunde låta bli att genast börja skissa på egna idéer för de olika dansstilarna...

Så nu är jag tillbaka, i alla fall så länge utmaningen varar. Och jag har ju saknat bloggandet. Det är bara så ont om timmar på dygnet...

Ett mönster blir till, del 1

Hm... jag har för mig att jag i ett svagt ögonblick utlovat några inlägg på temat "Ett mönster blir till". Och nu har jag ett så trevligt projekt på G, som jag tänkte att ni skulle få följa från upplägg till avmaskning. Det är en jacka/kofta som har krävt ett visst mått av planering - jag har ritat, suddat, räknat, svurit - och om jag nu bara babblar på om alla detaljer så kommer ni allihop att sova inom någon minut.

Därför är min plan att ni får följa med medan jag stickar, och så kommer idéer och lösningar allteftersom jag stickar dem. Det betyder att ärmisättningen (som jag planerade ganska tidigt) kommer rätt sent och att vi börjar med nederkanten (som jag inte tänkte klart förrän vid uppläggningen).
Lite bakvänt kanske, men - tro mig - inte hälften så rörigt som om jag tvingade er att följa med i mina ursprungliga tankekrumbukter.

Men allra först ska vi tala om inspiration. För en gångs skull kan jag här peka direkt på vad som inspirerat mig - Short-Row Hat av Véronik Avery.
Jag stickade en sådan i julklapp till min vän eM

och blev så förälskad i mönstret att det raskt blev en likadan till mig, fast i fegare färgställning.


Det är ett lustigt mönster, där varje romb stickas klart innan nästa påbörjas. Ändå går inte maskorna åt olika håll som i näverkont eller dominostickning, utan intrycket blir närmast att rutmönstret sytts ihop eller möjligen stickats med "rutigt garn" i tomtens julverkstad. Det hela åstadkoms med den smartaste användning av förkortade varv jag sett. Förkortade varv används ju oftast för att forma plagg - den typiska användningen är i en stickad häl, men bystkilar och midjeminskningar är också relativt vanligt.
I Short-Row Hat däremot används de både för att forma mösskullen och för att åstadkomma ytmönstret. Det är stillsamt genialt och på så sätt väldigt typiskt för Véronik Avery som alltid tycks designa utifrån tesen att "less is more" - skenbart enkla plagg, men alltid med någon liten finess gömd i mönstret. Hon har för övrigt ett väldigt fint litet scarfmönster med i vårnumret av Knitty. Titta gärna på det medan jag skriver nästa inlägg...

Det kunde man ju ge sig på...

Ett ovanligt bra och grundligt test. Nu måste jag iväg och köpa bokhyllor.

B

Barn, vård av
Anledningen till att det inte hänt så mycket på bloggen de senaste veckorna - Vilda Bebin har klarat av sin första influensa, raskt följd av första öroninflammationen. Jag återkommer med lite mer sammanhängande inlägg så snart jag sovit mer än tre timmar någon natt.

A

Det såg länge ut som om veckans ord skulle bli afasi, så svårt hade jag att hitta ett stickrelaterat ord på A. Min aversion mot alpacka är ju välkänd (snälla alpackavänner, jag vet att ni finns, jag vet att ni är fler - och säkert större och starkare - än jag, kan ni inte lämna en kommentar om varför det är så kul att sticka med denna mesmjuka, smöriga fiber. Att den är mjuk och varm och skön att ha på sig förstår jag, i alla fall om man inte är ett mänskligt kärnkraftverk i behov av kylvatten.), angora är en av de få fibrer som hittills lyckats undgå mig, en post om avmaskning skulle kräva mer tid och bättre bilder än jag haft den här veckan, Stora Kärlekens arantröja sover fortfarande sin Törnrosasömn i korgen som stickerskan glömde...
Men så insåg jag plötsligt att veckans ord är:

Amatör

I måndags fick jag en mystisk paketavi - den saknade information om vikt, avsändare och allt annat som kunde ge någon vink om innehållet. Jag var inte ens säker på om den var till mig - det krävdes verkligt god vilja för att utläsa det snabba klottret på mottagarraden till mitt namn.
I tisdags hämtade jag ett stort lätt paket med en avsändare som genast gjorde mig gladare - det var ju månadens fiber från Spinspirations fiberklubb:

Tina har mineraltema på denna första omgång i fiberklubben och månadens sten var Tigeröga.

Och vad var min första tanke när jag packade upp all denna ljuvligt mjuka merinoull?
- Åh nej! Hur kan jag förmå mig till att förstöra detta?

För ni förstår, jag kan inte spinna. Jodå, jag äger en slända och har dreglat över spinnarbloggar och spinnarböcker ett tag nu. Jag har bara inte riktigt koll på hur man faktiskt gör. Bakom mig har jag några riktigt hemska erfarenheter med halvkardad ull, tung, obalanserad slända och ingen som helst koll på vad jag gjorde. Men den här gången skulle det bli annorlunda.

OK, jag ska dra isär ullen litegrann - oops, hur j-a mycket ull blir det? Massor och massor och...ähm, sedan ska den ledas in på sländan...ok...så ska jag släppa sländan, få den att snurra samtidigt som jag håller koll på - aargh, DUNS, hoppsan, ok, vi börjar om.

Jamen, nu fungerar det ju nästan. Lite ojämnt blir det ju, men det rättar säkert till sig. Och jag vet ju inte vad jag vill göra med garnet så det kan få bestämma lite självt...fast ska det verkligen bli så tjockt. Jag tunnar till det lite - fast lite fler än två hårstrån i taget borde det kanske bli. Nåja, handspunna garner ska inte bli helt perfekta (undrar om jag kan få gömma eländet ihop med allt kärnbränsle som ska slutförvaras?). OK, vi börjar om.

Seså, nu minns jag ju vad Missetina sa, ju tunnare garn desto hårdare snodd och desto längre tid har man på sig. Tunt är vackert! Wow, var det inte svårare än så här? Kan jag lära mig spinna ull så här snabbt så är guld från halm inte långt borta! Jag kan ju till och med - DUNS, duns, svirr, svirr, tusan, tusan! Man kanske ska mata fram ull också och inte bara låta det som finns snurra tills det går av. Ok, vi börjar om.

Svirr, svirr, duns. Ok, vi börjar om.

Men hur ¤%&# ska man skarva garnet så att det inte - svirr, duns, duns? Vi börjar om.

krossa bokstävlarna mellan tänderna gäspa vokaler - vi börjar om

Lugn, lugn, låt ullen sakta, saakta dras ut och snos och - hej, nu är mina armar för korta! Wow, en hel fin längd med garn, säkert 150 cm. Tjoho!

Va, var det min tur att laga middag? För en timme sedan, säger du? Igår också? Ajdå.

Lapp på lapp och snart en söm

Jag missade stickcafét idag eftersom jag behövde sitta hemma och jobba. Och det visade sig vara precis tillräckligt tråkigt för att jag skulle utnyttja pauserna till att tvätta ur all äcklig olja ur Sunrise Circle Jacket (tre sköljvatten, blåsvart vatten) och spänna upp den för torkning. I samma veva invigde jag mina blocking wires, som snälla Kaffemoster shoppade åt mig och Trollmamman på Marias Garn i höstas. De ger fantastiskt snyggt resultat och är till och med så fjädrande att de kan spänna ut de nästan halvcirkelformade slagen på jackan.

I morgon stundar Sanningens Minut, för då ska jag försöka montera ihop jackans tre delar. En lätt (om än tråkig) match, kan man tycka, men eftersom jackan är så speciellt konstruerad så fanns det bara måttskiss för de raka, lättmätta delarna. Jag har försökt spänna ut slagen ungefär lika mycket som resten, men om jag har gjort fel så finns det risk för att jackans delar fått olika storlekar -> lycka till med att försöka åstadkomma en snygg montering (att inte tala om passform).

Den trogne läsaren inser nu att här pågår något skumt. Det är inte alls likt mig att planera in hopsömnad av färdigstickade plagg - i själva verket är det ytterst ovanligt att detta sker mindre än ett halvår efter avmaskningen. Och det här är dessutom ett plagg med oändligt långa fållar att sy fast...

Gåtans lösning finns här, för Ravelrymedlemmen. För er andra finns förra årets version här. Idén är att sticka tolv tröjor/koftor/jackor på ett år, vilket borde vara möjligt (särskilt om man som jag börjar året med ett halvdussin halvstickade tröjor i bagaget). Vad som däremot inte är möjligt är att sticka alla dessa tolv tröjor under andra halvan av december. Det är exakt vad som kommer att hända om jag följer mitt vanliga beteendemönster. Därför har jag lagt till ett extra krav på mig själv: jag ska ha en tröja klar varje månad. Och min vinröda soluppgång blir januaris bidrag.

Annars är jag trött som en trasa efter två heldagars inskolning av Vilda Bebin på dagis. Och min respekt för förskolelärare är inte bara fördjupad utan också lätt skräckblandad. Kombinationen av arton trötta och hungriga ettåringar och en kvart kvar till lunch borde kunna knäcka vem som helst. Fast när en gråtande liten tult sätter sig i ens knä, borrar in näsan mot ens hals, snörvlar lite och sedan suckar belåtet - då känns det väldigt bra.

Snart soluppgång

Min Sunrise Circle Jacket har legat sorgligt bortglömd i några månader nu. Men häromveckan letade jag efter någon lagom okomplicerad TV-stickning - det skulle vara påbörjat och följa någon annans mönster så att det inte distraherade för mycket. Det blev Sunrise Circle som helt hade avstannat efter att jag spurtstickat bakstycket på några dagar. Och efter ytterligare en knapp vecka av Shark, Gilmore Girls och Night Watch så var alla delarna färdigstickade och avmaskade (vilket tar en himla tid eftersom man stickar framstyckena som expanderande cirkelsegment från armhålan och ut).

Så nu ser det sedan ett par veckor ut så här:

(Och märkligt nog är mattans färg tämligen väl återgiven medan jackan är alldeles för mörk och gråaktig på min skärm.)

Nu återstår bara att tvätta delarna extra noga (de är stickade från oljat garn på kon, så de känns lite småstela och konstiga), nåla ut och låta torka. På sin allra högsta höjd en timmes aktivt jobb. Så när tror ni det blir av? Före sommaren, kanske?

Löfte? Målsättning? Förhoppning?

Nytt år, nya föresatser. Det är frestande att fylla en lista med stickrelaterade nyårslöften:

• Sticka klart Hybris.
  
  


• Sticka klart, repa upp eller i vart fall fatta några beslut kring mina UFO.
  
  


• Skriva rent mina "nästan färdiga" mönster.
  
  


• Blogga bättre, oftare, mer sammanhängande...


• Skriva i alla fall någon av de små faktasammanställningar som jag hade planerat att lägga in här på bloggen - värt att veta om garntjocklek, dubbelstickning, steeks och annat. Och hade jag inte planer på bokrecensioner också?


• Designa och sticka en jacka inspirerad av Veronik Averys smarta Short-Row Hat.
  
  


• Sticka den där ryska tröjan ur Uuve Snidares Fiskartröjor som jag suktat efter så länge. Fast jag vill nog sticka den som en kofta. Figurstickad. Stickad uppifrån och ner. I ett enda stycke.
  
  


• Sticka en vuxenversion av Lappverk.
  
  


• Sticka rosentröjan, spindelsjalen, tehuvan, vasen, hexagonbaretten, djävulsnallen och allt annat som jag nästan listat ut hur jag ska göra.
  
  


• Sticka Autumn Rose och tjugo andra favoritmönster på min Att sticka-lista.
  
  


• Att inte tala om alla de idéer och spännande nya mönster som kommer att dyka upp under året, vanligtvis just som jag slagit sig till ro med det jag trodde var roligast just då...

Nä, det här går inte. Även en stressberoende människa som jag måste inse att en sådan löfteslista kan göra vad som helst tråkigt, även stickning. Men nyårsmålsättningar har inte riktigt samma klang...
Men om jag gör så här då:

• Jag lovar att genomföra minst en av punkterna ovan under året. (Samt att uppnå ett sant zentillstånd och aldrig mera stressa. Jag är faktiskt inte säker på att det här är särskilt realistiskt heller.)
  

Och för att inte bara jag ska känna trycket så finns det nu en liten läsarundersökning ute till höger. Den är öppen i en vecka och är till för att just du ska kunna berätta vad du vill se på bloggen under 2008. (Och för att jag just hittade den funktionen och tycker det är så kul med tester.)

En orgie i ordning

Nu är 2007 slut och det är dags att sammanfatta. Eftersom jag ägnade stora delar av 2007 åt att komma bort från ett jobb där Excel, listor och diagram stod i centrum så passar det mitt sinne för ironi att nu vräka på med allt detta. Varde ordning!
Här är alltså listan på vad jag hann med i stickväg under året (mer detaljer finns i länkarna):

1. Lila hjälmmössa
2. Bröstvärmare
3. Stjärnatröja
4. Sheldon med svans
5. Babytossor
6. Körsbärsröd t-shirt
7. Mysteriesjal
8. Branching Out
9. Lace Leaf Pullover
10. Mörkrosa babyjacka
11. Randig orm
12. Norberta
13. Virveljacka
14. Första hjärtemössan
15. Senkommen flätmössa
16. Dayflowers
17. Röd och orange hjärtemössa
18. Orange och röd hjärtemössa
19. Brun och rosa hjärtemössa
20. Morsdagssjal
21. Blå pillerburksväska
22. Påfågelsjal
23. Illusion
24. Lappverk
25. Alienmössa till Vilda Bebin
    
26. Gröna jackan
27. Gröna hjärtat
28. Dödskallemössa
29. Grön, något större hjärtemössa
30. Luciakrona
31. Dödskallemössa för vuxna
32. Alienmössa för vuxna
33. Short-Row Hat till M
34. Black-belt Bunny
    
35. Short-Row Hat
36. Kanin till U och A-S
    
37. Minikanin till Vilda bebin
    
38. Chapeau Marnier

I de följande diagrammen kan man se att jag är:

• flitig på vintern, men lat om sommaren
  
  
• väldans förtjust i min dotter
  
  
• osunt fascinerad av att sticka mössor
  
  

Det sistnämnda var något oväntat. Jag tror inte jag stickat mer än tre-fyra mössor tidigare i livet - och så stickar jag plötsligt femton (15) stycken på ett år. Varför?
Tja, det går snabbt, det är något som inte går att köpa väldigt mycket billigare och bättre och det är väldigt lätt att designa nya knäppa modeller att förskräcka och förtjusa omvärlden med. Vilket för mig till nästa punkt:

• Jag har knåpat ihop en hel del egna mönster.
  

Wow - tydligen är det så att ju mer kreativt arbete jag har, desto mer skapar jag även på fritiden. Åt den som har skall varda givet, etc. (Under min Exceltid så blev det inte mycket stickat alls, vare sig egna eller andras mönster. Men det är en annan, tråkigare historia.)

Luciakrona

Storlek: Valfri, jag stickade den lagom för en ettåring, men kan till nöds få på mig den själv.
Garn: 25 g grönt ullgarn, ca 150-200 m/hg
25 g vitt ullgarn, ca 150-200 m/hg, EJ SUPERWASH
Rester av gult eller orange ullgarn, EJ SUPERWASH
De ovanstående garnerna bör vara i grovleken 150-200 m/hg, dvs banderollen bör ange ca 18-20 m/10cm.
Svart sytråd eller mycket tunt garn.
Eventuellt fem piprensare eller tandpetare eller grillspett i bambu.
Stickor: 4.0 mm och 5.0 mm (eller snarare stickor som ger förväntad masktäthet till det gröna garnet och aningens för grova stickor till det vita och det gula).
Masktäthet: Spelar ingen större roll, men sådär 18-20 m slätstickning = 10 cm.

Ljus
Med vitt garn och något grövre stickor än normalt: lägg upp så många maskor som normalt skulle ge 10 cm. Använd gärna provisorisk uppläggning. (Exempel: Jag använde ett garn där jag i vanliga fall använder stickor 4 mm eller 4.5 mm och där jag då får masktätheten 18 m = 10 cm. Nu tog jag lite grövre stickor (5.0 mm) och lade upp 18 m.) Sticka slätstickning i 3 – 4 cm. Sticka ihop med uppläggningen och maska samtidigt av från avigsidan. Vänd så att rätsidan kommer utåt. Peta in garnändarna i ljuset.
Sticka sammanlagt fem ljus för barnstorleken eller sju ljus för en vuxen.

Lågor
Använd gult/orange garn. Lägg upp 8 m på de något för grova stickorna.
V1: Sticka 1 v rm.
V2: Sticka 1am, öka 1 m, 7 am.
V3: Sticka 1 rm, 2tills, 6 rm.
V4: Sticka 1 v am.
V5: Sticka 1 rm, 2tills, 5 rm.
V6: Sticka 4 am, 2tills avigt, 1 am.
V7: Sticka 1rm, 2tills, 2tills, 1 rm
V8: 2tills, 2tills.
(Anpassa mönstret efter dina behov – har du ganska tjockt garn, så uteslut varv 2 och 3. Har du tunnare garn så sticka ett ökningsvarv till efter varv 2 och minska sedan en gång till efter varv 3.)
Ta av garnet och dra igenom de återstående maskorna. Nästa ihop sidorna av lågan och dra ihop nederkanten. Peta in garnändarna i lågan.
Sticka sammanlagt lika många lågor som ljus.

Pannband
Använd grönt garn och de lagom grova stickorna. Lägg upp maskor till önskad bredd (jag gjorde mitt ca 2 cm brett). Sticka rätstickning tills bandet är lagom långt, dvs en bit kortare än huvudets omkrets (rätstickning är väldigt töjbart). Sticka ihop ihop med uppläggningen och maska samtidigt av. Fäst trådarna.

Lingonkrans
Inte nödvändig, men det ser lite trevligare ut. Grönt garn och lagom grova stickor.
Lägg upp 6 m. * 2 rm, vänd, 2 rm, vänd. Sticka 3tills, maska av 2 m => 2 m på stickan. 2 rm, lägg upp 4 m. Upprepa från *.
Lingonkransen stickas längre än pannbandet eftersom den inte alls är lika töjbar. Gör den ungefär lika lång som huvudets omkrets. Sy eller sticka ihop sista varvet med upplägget. Fäst trådarna.

Montering
Nu är det dags att bygga ihop allting. Börja med att filta ljus och lågor i tvättmaskin. Jag körde mina två gånger i 60 grader. Om du vill använda piprensare för att staga upp ljusen så petar du in dem i ljusen innan du filtar dem, annars får du aldrig dit dem. Tandpetare eller bambuspett fungerar däremot bra att peta in efter filtningen. Forma till delarna medan de är fuktiga.
Sy fast lågorna på ljusen med svart tråd eller garn. Om du vill staga upp ljusen med bambuspett eller tandpetare, så gör det nu. Klipp pinnarna kortare än ljusen och peta in dem så att ullen sluter sig efter dem så blir kronan hyggligt barnsäker. (Fast små barn bör ändå hållas under uppsikt – ingen leksak är 100%-igt säker!)
Sy fast ljusen på jämna avstånd längs pannbandet. Om du gjort en lingonkrans så sys den fast utanpå ljusen och bara i ljusen. Eftersom lingonkransen är större än pannbandet så ska de bara fästas ihop på några punkter, annars blir hela kronan stum och utan passform.

Färdigt! Glad Lucia!

Eh, hej...?

OK, nu är det verkligen skamligt länge sedan jag skrev senast. Och inte finns det något särskilt att skylla på, inget annat än det vanliga - jobb, jobb, jobb, förkylningar, vinterkräksjuka, dagisbrist och annat barnfamiljsrelaterat tjafs.

Man skulle ju kunna tycka att en så lång bloggfri tid borde ha gett en hel massa sticktid och lite sanning ligger det väl i det. Men mängden sticktid står nästan i omvänd proportion till antalet avslutade objekt i det här hushållet - all denna sticktid har gett sammanlagt tre små färdiga saker:

1. En liten grön hjärtemössa, tillkommen under närmast stuntmässiga förhållanden. På tisdag eftermiddag skulle vi få besök av baby E med föräldrar. På måndag kväll slogs jag av en insikt: min dotter är ganska liten till växten. Det är inte baby E. Mössan jag hade stickat skulle ha passat riktigt bra på Vilda Bebin när hon var nyfödd. Den skulle kanske inte passa riktigt lika bra på den två månader gamle baby E, som snart har vuxit i kapp henne. Vad göra? Sticka en ny mössa, förstås!
   Så vid åttatiden på måndagen lade jag upp för ännu en hjärtemössa, den sjätte i ordningen. Planen var att ha den nästan färdig under kvällen, så att den sista I-snodden kunde stickas fast under förmiddagsfikat på måndagen. Ha! Vid midnatt vaknade jag i soffan med stickningen i famnen och vacklade i säng. Under tisdagen stickade jag medan jag gick till jobbet, på kafferasten, hela lunchen, på vägen hem...
   Vid fyratiden fäste jag den så sista tråden och kunde överlämna verket till E och hans föräldrar. Den såg ut att passa., men någon bild hann jag ju aldrig ta, så här kommer en bild på den pyttelilla versionen:
   
   (Och baby E knarrar lika gulligt som Vilda Bebin brukade göra när hon var mycket liten och trött. Och är rent allmänt gosig.)
   
   
2. En stickad och delvis filtad luciakrona till Vilda Bebin.
   
   Och den kommer det faktiskt mönster på ganska snart.
   
   
3. Och ännu mera mönster blir det på vuxenversionen av Dödskallemössan, som jag fick klart i natt, strax innan Vilda Bebin drabbades av galopperande kräksjuka.
   
   Den här versionen har en änkesnibb i vit spets framtill, för att öka kontrasten till motivet ännu mer. Ett utmärkt tips från Missetina, som jag träffade på ettårskalaset för Garnhärvan.

De två sistnämnda projekten kommer det eventuellt bättre bilder på så snart jag laddat upp kamerabatteriet ordentligt. Jag känner mig inte som någon särskilt välorganiserad bloggare idag...

Mössa Liemannen

Så här i Halloween-tider kommer här ett litet mönster.

Storlek: 9-18 mån
Garn: Tvåtrådigt ullgarn (ca 300 m/hg) i vitt (ca 15 g) och svart (ca 30 g).
Stickor: 3.5 mm (eller vad som ger rätt masktäthet)
Jag rekommenderar rundsticka eller strumpstickor eftersom det är nästan omöjligt att plocka upp maskor runt den stickade dödskallen med raka stickor.
Masktäthet: 24 m och 32 v slätstickning = 10 cm
24 m och 48 v rätstickning = 10 cm

Dödskallen stickas i slätstickning. Lägg upp 14 m och följ diagrammet. De svarta partierna stickas i intarsia (fast jag använde en annan metod, se nedan). När diagrammet är avklarat viks fållen in för att forma tandraden. Nästa fast fållen så osynligt som möjligt från avigsidan. (Om man inte gillar att sy så kan man i stället plocka upp maskor från upplägget och sticka ihop dem med de vanliga maskorna på femte varvet efter vändvarvet.)

Nu påbörjas mössans sidor och överdel som stickas i rätstickning. Lägg upp 5 m, sticka upp 73 m längs sidorna och överdelen av dödskallen, lägg upp 5 m => 83 m. Sticka fram och tillbaka i rätstickning. På första varvet ökas 12 m jämnt fördelat => 95 m. Sticka 28 rätåsar.
Nu räcker mössan nästan så nära ansiktet som den ska komma. Prova den – du kanske vill ha fler eller färre rätåsar.
Nästa varv: * 8 rm, 2 tills, upprepa från *, 5 rm. Sticka ytterligare 2 rätåsar. Ta av garnet.
Gör en I-snoddsavmaskning med vitt garn. Börja från mössans vänstersida så skiner inte det svarta igenom på rätsidan. Ta av garnet.
Lägg upp 3 m med svart garn och sticka I-snodd i 22 cm, eller så långt som du vill ha knytbanden.
Sticka sedan in knytbandet i mössans nederkant. Börja i höger framkant. Plocka upp 30 m längs mössans nederkant och gör samtidigt en I-snoddsavmaskning. Mitt bak stickas 4 cm I-snodd, därefter plockas 30 m upp längs vänster nederkant och avmaskas i I-snodd. Fortsätt sedan sticka I-snodd i 22 cm eller så långt som du vill ha knytbanden. Ta av garnet och dra igenom. Fäst alla trådar.

Tekniker

I-snodd Klart enklast på strumpstickor: Lägg upp 3 m. * 3 rm. Vänd inte. För maskorna till andra änden av stickan och upprepa från *. På raka stickor: Lägg upp 3 m. * 3 rm. Vänd inte. Flytta tillbaka de 3 m till vänsterstickan. Upprepa från *. I-snoddsavmaskning Lägg upp 3m. * 2 rm, llr (lyft-lyft-stcika ihop rät) den sista upplagda maskan med första maskan som ska avmaskas. Flytta tillbaka de 3 stickade m till vänsterstickan. Upprepa från * tills bara de 3 I-snoddsmaskorna återstår. Tav av garnet och dra igenom. Min konstiga lappteknik Jag rekommenderar inte den här tekniken för något annat än experimenterande (som att försöka hitta den perfekta formen för en ögonhåla) men i sådana fall är den mycket användbar. Arbeta i basfärgen ett varv eller två bortom den punkt där det avvikande partiet börjar. Låt maskorna vila. Plocka upp maskor i mönsterfärgen genom de stickade maskorna med en annan sticka. Mät upp ungefär så mycket garn som behövs för mönsterpartiet, ta av garnet och dra igenom till rätsidan (man kan också börja med att dra igenom en tåt till baksidan och plocka upp maskorna från den). Fortsätt sticka en ”lapp” i mönsterfärgen. Lappen kommer bara att sitta fast i basstickningen i den upplagda nederkanten. När lappen har rätt storlek och form (jag fick repa upp några gånger) så lämnas mönsterfärgens maskor på stickan medan basstickningen stickas ”ikapp”, dvs når lika högt som lappen. På nästa varv stickas varje mönstermask ihop med motsvarande maska i basstickningen (2tills). Om så krävs, nästa fast lappens sidor i basstickningen med några osynliga stygn.

Om det är något som är obegripligt eller konstigt eller fel i mönstret - snälla, lämna en kommentar så ska jag göra mitt bästa för att hjälpa till. Och om någon stickar det så hör gärna av er och berätta!

Varför, varför, varför?

Varför äger jag helt plötsligt bara 3.5 mm rundstickor? Var är alla andra? Och varför har jag inget enda projekt på gång som kräver 3.5 mm stickor? Borde jag påbörja ett?

Lättja och slarv! Vi har hela listan!

Nä, nu har jag gått och dragit på det här i över en vecka. Och nu är det nästan midnatt och jag orkar inte ta några bilder. Påfallande många objekt i dagens lista är dessutom av typen "vagt gråaktig hög" och därmed inte så photogenique.

Vi gör så här i stället:
Om något verkar sådär extra intressant, så lämna en kommentar så plåtar jag glatt. (Lämna gärna en kommentar ändå, jag har ingen aning om vilka som döljer sig bakom besöksstatistiken. Upplys mig!)

Saker jag inte ens mindes att jag har på gång:

1. Strumpfötter åt min bror
   För fem-sex år sedan fick min supertrendige bror handstickade sockor i julklapp av mig - världens mest oväntade julklapp, jag lovar. Än mer oväntat var att han tydligen nästan använt ihjäl dem. Mamma bärgade de sorgliga resterna och till jul ska det bli hela fina fossingar på dem. Mönstret på nedviket är ett Komi-mönster som jag hämtat från Uuve Snidares bok Fiskartröjor.
   
   
2. Snowdrop shawl
   Påbörjades för ett par år sedan när jag skulle packa ner alla mina garner inför en flytt. För att ha något att göra medan alla lådor flyttades runt, runt i det stora femtonspel som en hopflyttning innebär, så ville jag ha en liten, trevlig stickning. Lagom lätt mönster, bara ett nystan och en sorts sticka. Tyvärr tog nystanet slut på sista raksträckan bård och det tog ett drygt år och ännu en flytt innan jag hittade resten av garnet. Då hade luften liksom gått ur mig. Förresten är det inte min färg. Och så blir den så liten. Blä.
   
   
3. Illorange sommarkoftan
   Billigt Garn skrev med en dåres envishet om hur man stickar tröjor uppifrån och ned. Och då måste jag ju också prova. Garnet är det numera på goda grunder utdöda Primula från Marks & Katten, där en glansig viskostråd ringlar sig runt ett mattare bomullsgarn. Tyvärr fastnar alltid stickorna i viskostråden som genast töjs ut och blir ful och tufsig.
   Men koftan blir helt OK, även om den är så tokorange att till och med jag måste ta på mig solglasögon. Behöver något slags beslut om ärmavslutningen + få ett blixtlås isytt. Kanske till sommaren.
   
   
4. Huldrekoftan
   Dreamcatcher Cardigan ur Teva Durhams Loop'd'Loop. Bara medaljongen i ryggen kvar att sticka. Det kan nog bli av snart.
   
   
5. Röda sjalen
   Jag har stickat tre-fyra variationer på färösjalar eftersom jag tycker att de är suveräna vardagssjalar - varma, lättstickade, sitter kvar på axlarna utan att bråka - men jag har gett bort allihop. Den här ska vara bara till mig. Därför är det heller inte så superbråttom.
   
   
6. Söta kattungen
   Den första stickning jag påbörjade åt Vilda Bebin, innan hon ens hade börjat sparka ordentligt i magen. Jättegullig kattunge ur Kath Dalmeny's World of Knitted Toys, men tyvärr stickas den i delar för att sedan sys ihop ... ja, ni fattar, va?
   
   
7. Mammas spedetröja
   För ganska många år sedan lyckades jag släpa med min mamma till Karin Kahnlunds Slöjdjul på Nordiska Museet. Nu är min mamma inte sådär jättemycket för stickat - men spedetröjorna gick hon igång på. Så till den milda grad att jag plötsligt stod med ett tröjkit i handen och ett löfte att sticka tröjan. Som alltså stickas i tunt, tunt garn på stickor 1.5 mm. (Men lyckligtvis valde hon en röd tröja, en mörkblå hade nog blivit helt omöjlig för ögonen i längden.)
   Jag stickade glatt tappert på, även om jag sällan kom upp i ens en cm om dagen. Men så började mamma inse att hon nog inte gillade ringningen riktigt. Eller figurformningen. Eller materialet - ull är varmt och det är min mamma också.
   Nu vilar arbetet i väntan på att någon av oss ska bestämma sig för att dra igång det igen.
   
   
8. Strumpor till Pappa
   Samma jul som min bror fick sina sockor så skulle min pappa också få ett par. Och sex år senare är de fortfarande nästan klara.
   Muddmönstret har jag plockat från Karin Kahnlunds vackra tröjmönster i Hemslöjden nr 6 2001. Varför kan inte jag skapa så självklart vackra mönster?
   
   

Uråldriga ting som bara ska monteras:

1. Grå koftan
   Nygårdsanna designade en gång en kollektion i ull och lin för Hemslöjden. Där ingick en mäkta stilig grå kofta. Jag hade aldrig stickat klart en tröja, men det hindrade mig inte från att
   
   1. Skaffa garn och mönster.
      
   2. Faktiskt sticka färdigt den och börja
   3. Montera den, vilket jag gjorde snabbt och slarvigt och aldrig fullföljde. Här måste alltså först sprättas och sedan sys. Arrgh!
      
      
2. Lilla, lilla bruna koftan
   Jag impulsköpte Elsebeth Lavolds Vikingamönster i stickat och blev alldeles snurrig av lycka. Här skulle stickas! Det skulle bli en Freja, fast utan krage och tjafs och med en lite annan bård. Jag räknade och räknade och lusläste alla mönster jag hittade för att få till detta. Däremot tänkte jag aldrig på att räkna på vad den obetydliga skillnaden i stickfasthet kunde tänkas innebära på ett helt plagg. Det blev en liten, liten kofta - men om några få år kan nog Vilda Bebin ha den;-)
   
   
3. Gråaktiga koftan
   Nu hade jag upptäckt Marianne Isager och hennes underbara bok Stickade tröjor året om. Bitvis helt vild i färger och modeller och med mer avancerade sticktekniker än vad jag hade hittat någon annanstans. Jag bestämde mig dock för en ganska nedtonad modell - en enkel kofta med litet spetsmönster och avvikande ränder. Det blev en symfoni i grå-brunt med alldeles för tjockt garn, men den här gången hade jag faktiskt tagit viss hänsyn till sådana detaljer. Skulle kunna bli riktigt söt. Lite synd bara att min faiblesse för grå-brunt avtagit med åren.
   

Saker som ska repas upp alternativt kastas:

1. Mystiska bomullströjan
   Jag hade en orange bomullströja som jag älskade. Jag ville ha en till, helst svart. Fast jag var luspank student, så den fick inte kosta något. Jag hittade vansinnesbilligt bomullsgarn i solkigt gråsvart i en korg i en döende garnaffär. Och så mätte jag och räknade och fick ihop det ganska bra. Fast - det blir ju lite skillnad på en tätt maskinstickad tröja i hårdtvinnat garn och en handstickad i slankigt garn i varierande tjocklek. Den blev uppenbart mystisk i fasonen och såg allt smutsigare ut. Frågan är om jag skulle ta och rädda garnet.
   
   
2. Rödsvarta koftan
   Fyndade röd-svart Wåhlstedtsgarn på Gunga Din (då fortfarande i Stockholm). Det skulle nog nästan räcka till en kofta. Jag mätte och räknade och Snåldjävulen drog bort lite här och där. Halvvägs genom koftan insåg jag att
   
   1. Garnet skulle räcka och
   2. Koftan skulle bli för liten.
   Men det är fortfarande ett väldigt trevligt garn. Något ska det väl kunna bli.
   
   
3. Gröna flättröja
   Ännu en tröja från Isagers Stickade tröjor året om. En läckert figurnära ribbad tröja med små flätor strödda lite här och där. Och rundstickad skulle den bli, med ärmarna instickade på vägen. Jag hade till och med hittat det perfekta garnet - en tweedig grön färg av Peer Gynt.
   Jag höll som bäst på att sticka i ärmarna när jag passade på att prova tröjan. den satt väldigt fint, åtminstone om jag sträckte på mig. Fast - vad varmt det blev helt plötsligt?
   Människor som fungerar som levande värmeelement ska kanske inte sticka tajta inomhuströjor i tjock ull... (Men Autumn Rose då, är inte den tajt och helyllig och varm...TYST!)
   
   
4. Blå islandströjan
   Mönstret var hopfantiserat utifrån en suddig bild på en mäkta stilig islandströja. Snabb och rolig stickning som skulle ha blivit en överraskningströja till sambon. Överraskade honom i stället med att flytta ut. Bara att repa upp.
   
   
5. Fina damens jacka
   Fritt efter Britt-Marie Christofferssons mönsterskiss i Formgivarnas Stickbok. Stickade i ljuvligt tunt ullgarn från Ankis Design och använde min favoritjacka som mönster. Vet faktiskt inte varför jag slutade - den blev ju jättefin. Borde kanske ta upp den igen.
   

Samt ett par virkade saker:

1. Virkad scarf med blommor
   Det fanns en virkad scarf med bulliga rosor i Scarf Style. Den ville jag inte virka. Men efter mitt bröllop ville jag gärna virka mig en scarf utifrån min brudbukett med djupröda rosor och vita orkidéer. Det håller jag på med än. Rosorna är nog klara nu, men orkidémönstret måste jag göra om. Fast virka är tyvärr inte så jättekul.
   
   
2. Förtjusande trädgårdshatt för krympta huvuden
   Finfin idé från Maria Gullbergs Tid att virka. Jag tyckte det var ett bra projekt att ha liggande på jobbet och virkade något varv då och då. Men jag satt i kontorslandskap och hade verkligen ingen lust att göra mig till åtlöje genom att faktiskt prova hattskrållan. Det blir en väldigt trevlig hatt att ha om jag någon gång skulle råka köra mitt huvud i 90° vittvätt.
   

Snabbare än kaninen, segare än kackerlackan...

Arrgh! Jag har så många UFOn att jag inte ens orkar lista dem i ett och samma inlägg. Här är första delen:

Saker jag har på gång:

1. Hybris!
   
   Nu 200 varv lång! (Bara 244 varv kvar. En baggis.) Orkade inte ta en ny bild, det kommer vid 222 varv, dvs halvvägs.
   
   
2. Sunrise Circle Jacket
   
   Hm, undrar om inte garnet är i kralligaste laget ändå. Kanske borde ha stickat och tvättat en provlapp först?
   
   
3. Dödskallemössa till Vilda Bebin
   
   Påbörjad sedan förra inlägget. Stickar Bra Mammor sånt här till sina små pyren?
   

Saker jag borde ha på gång:

1. Kattröja till Vilda Bebin
   
   Barnegenser i kattemønster ur Norsk Strikkedesign (som jag bisarrt nog äger på engelska). Stickad i mycket tunnare garn i storlek 6 år, så jag tror den blir bra i vinter (och kanske nästa år också).
   
   
2. Starfish Shawl
   
   Ur Norah Gaughans Knitting Nature. Trivsamt mönster och ljuvligt garn (Elsebeth Lavolds Silky Wool, ny favorit). Skulle vara den perfekta fikaraststickningen om jag inte som vanligt använt ett helt annat garn än rekommenderat och därför behöver ta fem minuter för att räkna ut hur ärmöppningarna ska göras. De fem minuterna har jag väntat på sedan i juni.
   
   
3. Alienmössa till mig
   Eftersom första alien-ansiktet blev vansinnigt för stort för Vilda Bebin. Lätt men tråkigt, men bara det börjar bli kallt så...
   
   
4. Stora kärlekens Arantröja
   
   Mitt STORA dåliga samvete. Hösten 2003 frågade en trevlig arbetskamrat om jag inte kunde sticka en tröja till honom. Jag plockade fram förslag på mönster och garner och han pekade och valde. Det skulle bli en stor härlig Arantröja med massor av flätmönster, rundstickad med bål och ärmar hopstickade i ett ok.
   Det kom att ta ett drygt år (och en separation och två-tre flyttar och en massa elände) innan ärmarna och bålen var klara för hopstickning. Då hade arbetskamraten förvandlats till Stora Kärleken och vi stickat ihop våra liv, så det var med stor förtjusning han provade den nästan färdiga tröjan. Sedan tjöt vi av skratt (och jag av fasa).
   Jag hade tydligen tagit mått litet hastigt och sedan aldrig gjort någon rimlighetskontroll - till mitt försvar ska sägas att Stora Kärleken är tre decimeter längre och väger dubbelt så mycket som jag, så min intuition hänger inte riktigt med. Ärmarna är ungefär dubbelt så långa och tre gånger så vida som de borde vara och det vill inte säga lite. Varje ärm är alltså nästan en tröja till mer sansat stora människor.
   Hela oket och nästan hela ärmarna måste tas upp och göras om. Samtidigt måste jag räkna om lite för att mönstret ska stämma uppe på oket. Usch. Och min älskling väntar snällt (men retas så fort han kommer åt).
   
   
5. Chapeau Marnier
   Från Knittys sommarnummer 2007. En liten lila snabbstickning som liksom aldrig kommit igång ordentligt. Jag får väl lita till kylan här också.
   
   
6. Fluffig hemlis
   Present till en kompis som kanske läser det här. Nog sagt.
   
   
7. Stackars Åsnan
   
   Min gosezebra, som väntat tjugosju år på att bli hopsydd.
   
   
8. Elfin Goth
   
   Mönster från Domiknitrix. Jag tror jag gjorde ett litet fel i oket, så jag vill inte sticka vidare innan jag kollat det, en process som tar trettio sekunder. De trettio sekunderna har inte heller dykt upp.
   
   
9. Sköldpadda
   
   Mjukdjur inspirerat av virkhäftet Elefantens Långa Snabel från (gissningsvis) tidigt sjuttiotal. Lätt bisarra psykedeliskt färgglada ENORMA mjukdjur (vad sägs om en en-meters flodhäst eller en 80 cm hög kamel?). Ett av Stora Kärlekens bidrag till hemmets handarbetsbibliotek (japp, han är fantastisk).
   Jag vill inte virka utan baserar skölden på Snapping Turtle Skirt ur Norah Gaughans Knitting Nature.
   Påbörjad häromkvällen när jag borde gjort nyttiga ting som att tvätta tre ton tvätt.

Sådärja, det var mina första 12 UFOn. Nu återstår bara ... 16 stycken. Jodå, UFOn förökar sig fortare än kaniner och är mer seglivade än kackerlackor.

UFOn i sikte

Knitting Daily skickade ut en liten förfrågan om hur många UFOs man hade. UFO (UnFinished Object, dvs oavslutad stickning) definieras som något man börjat sticka på i avsikt att det skulle bli något (alltså inte en provlapp) och som man ännu inte avslutat.

Så jag började räkna efter.


Som tidigare nämnts, så kan jag ha lite problem med att avsluta saker, särskilt om avslutandet inbegriper sömnad. Jag har också en tendens mot att vara lite splittrad multitasking. Det var alltså ingen överraskning för mig att jag hade några UFO's. Fyra, fem... Det blev lite sport att hitta fler. Sju, åtta...


Jag öppnade mitt garnskåp och små kassar hoppade ut och ville vara med. Elva, tolv... När islandströjan dök upp började det kännas oroväckande. Femton, sexton...


Jag öppnade "strumptunnan" i vardagsrummet där de allra äldsta synderna dolts (Hej Stora Kärleken, det visste du inte, va?) Där fanns saker jag knappt minns att jag stickat. Tjugoen, tjugotvå... Och på tampen kom ett par förvirrade virkobjekt och ville vara med. Fast de räknas inte.


Tjugofem oavslutade projekt får jag det till. Tjugofem! Och då får som sagt inte virkningarna vara med. Det här är inte bra. Så snart Hybris börjar vara i hamn så är det dags för ännu en avslutningsvecka. Vad det är? Det återkommer jag till nästa gång, tillsammans med en liten översikt av alla dessa UFOn.

Färdigsytt

Nu har jag äntligen tagit mig samman och avslutat några av mina AFO - Almost Finished Objects. Allt stickande var sedan länge gjort, det som återstod var att sy ihop delar, fästa trådar, sy i blixtlås och - ack, fasa! - lite fritt broderi. Trots mitt totala ointresse och likaledes totala brist på talang för dessa ting så tog det bara ett par bedövande trista timmar - avsevärt kortare tid än jag ägnat åt att gruva mig för sömmandet.

Och för säkert sjuhundrade gången frågade jag mig själv varför jag aldrig kan få ändan ur vagnen med sådant här. Så svårt är det ju inte. Och man kan ju följa Billigt Garns superba tips och ta en äggklocka till monteringshjälp.

Så vad blev det av denna möda? Eh, jo, det blev alltså tre plagg, men två är hemliga tills dess de nått mottagaren. Det enda som är uppvisningsbart är alltså Vilda Bebins Alienmössa:

Vilda Bebin hade hunnit somna, så modellandet utförs här av hennes mjukislejon. Lite mer utförlig beskrivning kommer i galleriet vad det lider.

Nu ska jag bara ställa äggklockan och ta itu med nästa tråksyssla - skriva ihop mönstret utifrån diverse lösa lappar med obegripliga kråkfötter. Frågan är - kommer någon annan än jag att vilja sticka något sådant här?

Drakens skatt

Jag masade mig iväg till doktorn idag och förväntade mig att bli ivägskickad till jobbet med någon kommentar om folk som pjoskar med sig själva. I stället skickades jag hem ögonaböj med tio dagars sjukskrivning, talförbud, dunderantibiotika och den där morfinbaserade hostmedicinen som slår ut mig på tio sekunder blankt. Och en kommentar om att det kunde vara smart att söka vård lite tidigare nästa gång.

Så det var helt rätt dag att hitta en avi för utlandspaket i posten. Det var garn och bok för Autumn Rose Pullover, som jag har dreglat över sedan geniala Eunny visade en liten glimt av den i våras. När jag sökte nytt jobb i augusti så lovade jag mig själv att fira med den om jag mot förmodan fick jobbet. Och så fick jag det. Och så visade det sig ännu bättre än jag hoppats. Så nu undrar jag om jag borde sticka två tröjor - eller räcker det med en XL?

Men nu är jag ju sjukskriven och får inte gå till jobbet hur skojigt det än är (nej, jag är inte sarkastisk, jag gillar mitt jobb). Då är det bra att ha 24 skotska nystan att leka med. Och de är otroligt vackra, även om de har lätt oväntade färger - det är betydligt mer pistagegrönt och solgult än jag hade räknat med. Och de är mina, mina och vaktas av draken i min bokhylla. Inte kändes de så sträva och kliiga som jag väntat mig heller, även om de har en bit kvar till alpackans smörighet. Så allt är klart för uppläggningen, förutom att jag har 291 varv kvar på Hybris...

...och att jag antingen somnar eller hostar hela tiden. Samt har det intressanta problemet att hindra Vilda Bebin från att tugga på elsladdar utan att a) tala eller b) röra mig hastigt.

Magknitsamnesi

Senaste Magknits känns ovanligt matnyttigt med en riktigt snygg pläd, minimala gosespöken och ett par strumpor jag skulle sticka om jag stickade strumpor. Men det som verkligen lockar är spetskoftan i silke, fast jag skulle nog sticka den lite längre och definitivt med mindre markerad midjeresår.
Det konstiga med Magknits är annars att trots att de har en mängd läckra, roliga, nördiga och direkt supersnygga mönster (om än uppblandade med märkligheter som bilbältesvärmare och näsduksasksfodral - antimakasser, någon?) så glömmer jag ständigt bort dem. Jag glömmer bort att titta efter senaste numret (hade aldrig kommit ihåg det om inte handmade så påpassligt hade skrivit om det) och jag kommer inte ihåg att lägga länkar till de mönster jag faktiskt tycker om. Det är obegripligt, särskilt som jag tycker att det är en trevlig site, behagligt formgiven och med ett trevligt tilltal. Och varje gång jag klickar mig igenom arkivet så hittar jag minst tio intressanta mönster som jag ... glömmer att lägga in bland mina bokmärken. Jag är uppenbarligen inte riktigt klok.

Lika som bär

Sunrise circle jacket?


Provlappen för Eris?


Jag fick några frågor om garnet i dels Erinprovlappen, dels Sunrise Circle Jacket. Nej, det är inte kameran som betett sig - de är faktiskt väldigt, väldigt lika. Ändå är de väldigt olika garner.
Erinprovlappen är stickad i ett helsilkegarn från ColourMart, medan SCJ är stickad i ett mystiskt garn från Kingcraig Fabrics. (Det beskrevs mycket knapphändigt som 100% ull och chunky, dvs ca 14 m/10 cm, men det låter sig villigt stickas till 18 m/10 cm. Hoppas bara inte jackan blir så tjock så den står för sig själv.)
Annars så köpte jag faktiskt båda garnerna samma dag, via Ebay, och även om råsilkegarnet beskrevs som Plum mix och ullgarnet som Red Heather så såg de ganska lika ut även på de bilderna. Men de var mörkt maffigt vinröda, en av de färger som effektivt slår ut all sansad tankeförmåga för mig. Andra färger med samma effekt: orange, rödbrunt, djuplila och nästan alla varianter av "off-black". Och kombinationer av dessa - ett av de drömprojekt som jag planerar varje gång de aktuella stickprojekten känns för verkliga och trista är en tröja i dekonstruerat Argylemönster i mörkrött, djuplila och illorange.

Många delar in stickare i processtickare, där själva stickandet är huvudsaken och resultatet är en trevlig bieffekt och resultatstickare, som villigt uthärdar vilket urtrist mönster som helst bara resultatet är tillräckligt åtråvärt. Själv inordnar jag mig i en alldeles egen kategori: drömstickarna. Det är vi som ständigt drömmer om nästa projekt, det magiska, fantastiska projektet som kommer att vara så mycket skojigare än denna bara alltför verkliga stickning vi håller på med just nu.
En fördel med att tillhöra den här kategorin är att man helt saknar koll på sina egna begränsningar. Det första jag stickade var en grytlapp i rätstickning - min farmor lade upp och maskade av, jag skötte stickandet där emellan. Sedan åkte farmor hem till Luleå, 100 mil bort och jag påbörjade mitt livs andra stickprojekt - en tredimensionell zebra i två färger, utan mönster och utan någon stickkunnig att rådfråga. Uppläggning, avmaskning, ökningar och minskningar lärde jag mig genom att detaljstudera bilderna i "Det bästa ur Allt om Handarbete". För att uthärda detta evighetslånga stickande så läste jag böcker samtidigt - ingen hade sagt att det inte gick. Drömstickare funkar så.
En nackdel med att vara en drömstickare är att man inte har någon koll på sina begränsningar. Realistiska tidplaner är inget för oss. Ibland stickar vi ihop en tröja på några dagar, ibland kan en mössa ta flera år. Och montering ska vi bara inte tala om- vid det laget har nämligen stickningen slutgiltigt förlorat allt drömskimmer och blivit helt verkligt. Och så måste man sy.
Här ser vi ett exempel på detta - mitt livs första UFO:

Ja, det är zebran, återfunnen nu i somras i en vindsgarderob på vårt sommarställe. Vad jag kan se så har mitt nioåriga jag gjort ett utmärkt jobb vad gäller stickandet, ett halvbra jobb med hopsyendet och ett - hmm - mindre lyckat jobb med valet av stoppning. Anledningen till att zebrastackaren inte får komma ut ur sin påse än är att hon är fylld med vansinnigt flockigt sönderfallande skumgummi. Och att jag fortfarande inte vill sy.
Men det var väldigt roligt att återfinna min zebra - som jag av okänd anledning kallade "Åsnan". Jag minns plötsligt väldigt tydligt hur jag satt uppflugen i min säng i skräddarställning och stickade samtidigt som jag plöjde "Lilla huset på prärien"-böckerna. Och drömde om den fantastiskt fina Åsnan.
Det är likadant idag - jag sitter fortfarande i skräddarställning med ett öga på stickningen och det andra på en bok eller TV:n. Och jag drömmer fortfarande, fast numera oftare om nästa projekt än om det nuvarande. Och om jag någonsin gör verklighet av min dekonstruerade Argyletröja så vet jag tyvärr att jag kommer att börja drömma om något annat, något mer fantastiskt och mindre verkligt, redan innan jag kommit halvvägs.

Listiga jag gick till jobbet i torsdags för att inte missa ett viktigt möte. Så nu har jag feber igen och har sovit bort större delen av fredagen och lördagen. Uppenbarligen är arbetsförhet ett annat område där mitt omdöme klickar.