Sunrise circle jacket?
Provlappen för Eris?
Jag fick några frågor om garnet i dels Erinprovlappen, dels Sunrise Circle Jacket. Nej, det är inte kameran som betett sig - de är faktiskt väldigt, väldigt lika. Ändå är de väldigt olika garner.
Erinprovlappen är stickad i ett helsilkegarn från ColourMart, medan SCJ är stickad i ett mystiskt garn från Kingcraig Fabrics. (Det beskrevs mycket knapphändigt som 100% ull och chunky, dvs ca 14 m/10 cm, men det låter sig villigt stickas till 18 m/10 cm. Hoppas bara inte jackan blir så tjock så den står för sig själv.)
Annars så köpte jag faktiskt båda garnerna samma dag, via Ebay, och även om råsilkegarnet beskrevs som Plum mix och ullgarnet som Red Heather så såg de ganska lika ut även på de bilderna. Men de var mörkt maffigt vinröda, en av de färger som effektivt slår ut all sansad tankeförmåga för mig. Andra färger med samma effekt: orange, rödbrunt, djuplila och nästan alla varianter av "off-black". Och kombinationer av dessa - ett av de drömprojekt som jag planerar varje gång de aktuella stickprojekten känns för verkliga och trista är en tröja i dekonstruerat Argylemönster i mörkrött, djuplila och illorange.
Många delar in stickare i processtickare, där själva stickandet är huvudsaken och resultatet är en trevlig bieffekt och resultatstickare, som villigt uthärdar vilket urtrist mönster som helst bara resultatet är tillräckligt åtråvärt. Själv inordnar jag mig i en alldeles egen kategori: drömstickarna. Det är vi som ständigt drömmer om nästa projekt, det magiska, fantastiska projektet som kommer att vara så mycket skojigare än denna bara alltför verkliga stickning vi håller på med just nu.
En fördel med att tillhöra den här kategorin är att man helt saknar koll på sina egna begränsningar. Det första jag stickade var en grytlapp i rätstickning - min farmor lade upp och maskade av, jag skötte stickandet där emellan. Sedan åkte farmor hem till Luleå, 100 mil bort och jag påbörjade mitt livs andra stickprojekt - en tredimensionell zebra i två färger, utan mönster och utan någon stickkunnig att rådfråga. Uppläggning, avmaskning, ökningar och minskningar lärde jag mig genom att detaljstudera bilderna i "Det bästa ur Allt om Handarbete". För att uthärda detta evighetslånga stickande så läste jag böcker samtidigt - ingen hade sagt att det inte gick. Drömstickare funkar så.
En nackdel med att vara en drömstickare är att man inte har någon koll på sina begränsningar. Realistiska tidplaner är inget för oss. Ibland stickar vi ihop en tröja på några dagar, ibland kan en mössa ta flera år. Och montering ska vi bara inte tala om- vid det laget har nämligen stickningen slutgiltigt förlorat allt drömskimmer och blivit helt verkligt. Och så måste man sy.
Här ser vi ett exempel på detta - mitt livs första UFO:
Ja, det är zebran, återfunnen nu i somras i en vindsgarderob på vårt sommarställe. Vad jag kan se så har mitt nioåriga jag gjort ett utmärkt jobb vad gäller stickandet, ett halvbra jobb med hopsyendet och ett - hmm - mindre lyckat jobb med valet av stoppning. Anledningen till att zebrastackaren inte får komma ut ur sin påse än är att hon är fylld med vansinnigt flockigt sönderfallande skumgummi. Och att jag fortfarande inte vill sy.
Men det var väldigt roligt att återfinna min zebra - som jag av okänd anledning kallade "Åsnan". Jag minns plötsligt väldigt tydligt hur jag satt uppflugen i min säng i skräddarställning och stickade samtidigt som jag plöjde "Lilla huset på prärien"-böckerna. Och drömde om den fantastiskt fina Åsnan.
Det är likadant idag - jag sitter fortfarande i skräddarställning med ett öga på stickningen och det andra på en bok eller TV:n. Och jag drömmer fortfarande, fast numera oftare om nästa projekt än om det nuvarande. Och om jag någonsin gör verklighet av min dekonstruerade Argyletröja så vet jag tyvärr att jag kommer att börja drömma om något annat, något mer fantastiskt och mindre verkligt, redan innan jag kommit halvvägs.
Listiga jag gick till jobbet i torsdags för att inte missa ett viktigt möte. Så nu har jag feber igen och har sovit bort större delen av fredagen och lördagen. Uppenbarligen är arbetsförhet ett annat område där mitt omdöme klickar.
fredag 5 oktober 2007
Lika som bär
Upplagd av Sara kl 19:06
Etiketter: Sticksnack, Sunrise Circle Jacket
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar