Eh, hej...?

OK, nu är det verkligen skamligt länge sedan jag skrev senast. Och inte finns det något särskilt att skylla på, inget annat än det vanliga - jobb, jobb, jobb, förkylningar, vinterkräksjuka, dagisbrist och annat barnfamiljsrelaterat tjafs.

Man skulle ju kunna tycka att en så lång bloggfri tid borde ha gett en hel massa sticktid och lite sanning ligger det väl i det. Men mängden sticktid står nästan i omvänd proportion till antalet avslutade objekt i det här hushållet - all denna sticktid har gett sammanlagt tre små färdiga saker:

1. En liten grön hjärtemössa, tillkommen under närmast stuntmässiga förhållanden. På tisdag eftermiddag skulle vi få besök av baby E med föräldrar. På måndag kväll slogs jag av en insikt: min dotter är ganska liten till växten. Det är inte baby E. Mössan jag hade stickat skulle ha passat riktigt bra på Vilda Bebin när hon var nyfödd. Den skulle kanske inte passa riktigt lika bra på den två månader gamle baby E, som snart har vuxit i kapp henne. Vad göra? Sticka en ny mössa, förstås!
   Så vid åttatiden på måndagen lade jag upp för ännu en hjärtemössa, den sjätte i ordningen. Planen var att ha den nästan färdig under kvällen, så att den sista I-snodden kunde stickas fast under förmiddagsfikat på måndagen. Ha! Vid midnatt vaknade jag i soffan med stickningen i famnen och vacklade i säng. Under tisdagen stickade jag medan jag gick till jobbet, på kafferasten, hela lunchen, på vägen hem...
   Vid fyratiden fäste jag den så sista tråden och kunde överlämna verket till E och hans föräldrar. Den såg ut att passa., men någon bild hann jag ju aldrig ta, så här kommer en bild på den pyttelilla versionen:
   
   (Och baby E knarrar lika gulligt som Vilda Bebin brukade göra när hon var mycket liten och trött. Och är rent allmänt gosig.)
   
   
2. En stickad och delvis filtad luciakrona till Vilda Bebin.
   
   Och den kommer det faktiskt mönster på ganska snart.
   
   
3. Och ännu mera mönster blir det på vuxenversionen av Dödskallemössan, som jag fick klart i natt, strax innan Vilda Bebin drabbades av galopperande kräksjuka.
   
   Den här versionen har en änkesnibb i vit spets framtill, för att öka kontrasten till motivet ännu mer. Ett utmärkt tips från Missetina, som jag träffade på ettårskalaset för Garnhärvan.

De två sistnämnda projekten kommer det eventuellt bättre bilder på så snart jag laddat upp kamerabatteriet ordentligt. Jag känner mig inte som någon särskilt välorganiserad bloggare idag...