A

Det såg länge ut som om veckans ord skulle bli afasi, så svårt hade jag att hitta ett stickrelaterat ord på A. Min aversion mot alpacka är ju välkänd (snälla alpackavänner, jag vet att ni finns, jag vet att ni är fler - och säkert större och starkare - än jag, kan ni inte lämna en kommentar om varför det är så kul att sticka med denna mesmjuka, smöriga fiber. Att den är mjuk och varm och skön att ha på sig förstår jag, i alla fall om man inte är ett mänskligt kärnkraftverk i behov av kylvatten.), angora är en av de få fibrer som hittills lyckats undgå mig, en post om avmaskning skulle kräva mer tid och bättre bilder än jag haft den här veckan, Stora Kärlekens arantröja sover fortfarande sin Törnrosasömn i korgen som stickerskan glömde...
Men så insåg jag plötsligt att veckans ord är:

Amatör

I måndags fick jag en mystisk paketavi - den saknade information om vikt, avsändare och allt annat som kunde ge någon vink om innehållet. Jag var inte ens säker på om den var till mig - det krävdes verkligt god vilja för att utläsa det snabba klottret på mottagarraden till mitt namn.
I tisdags hämtade jag ett stort lätt paket med en avsändare som genast gjorde mig gladare - det var ju månadens fiber från Spinspirations fiberklubb:

Tina har mineraltema på denna första omgång i fiberklubben och månadens sten var Tigeröga.

Och vad var min första tanke när jag packade upp all denna ljuvligt mjuka merinoull?
- Åh nej! Hur kan jag förmå mig till att förstöra detta?

För ni förstår, jag kan inte spinna. Jodå, jag äger en slända och har dreglat över spinnarbloggar och spinnarböcker ett tag nu. Jag har bara inte riktigt koll på hur man faktiskt gör. Bakom mig har jag några riktigt hemska erfarenheter med halvkardad ull, tung, obalanserad slända och ingen som helst koll på vad jag gjorde. Men den här gången skulle det bli annorlunda.

OK, jag ska dra isär ullen litegrann - oops, hur j-a mycket ull blir det? Massor och massor och...ähm, sedan ska den ledas in på sländan...ok...så ska jag släppa sländan, få den att snurra samtidigt som jag håller koll på - aargh, DUNS, hoppsan, ok, vi börjar om.

Jamen, nu fungerar det ju nästan. Lite ojämnt blir det ju, men det rättar säkert till sig. Och jag vet ju inte vad jag vill göra med garnet så det kan få bestämma lite självt...fast ska det verkligen bli så tjockt. Jag tunnar till det lite - fast lite fler än två hårstrån i taget borde det kanske bli. Nåja, handspunna garner ska inte bli helt perfekta (undrar om jag kan få gömma eländet ihop med allt kärnbränsle som ska slutförvaras?). OK, vi börjar om.

Seså, nu minns jag ju vad Missetina sa, ju tunnare garn desto hårdare snodd och desto längre tid har man på sig. Tunt är vackert! Wow, var det inte svårare än så här? Kan jag lära mig spinna ull så här snabbt så är guld från halm inte långt borta! Jag kan ju till och med - DUNS, duns, svirr, svirr, tusan, tusan! Man kanske ska mata fram ull också och inte bara låta det som finns snurra tills det går av. Ok, vi börjar om.

Svirr, svirr, duns. Ok, vi börjar om.

Men hur ¤%&# ska man skarva garnet så att det inte - svirr, duns, duns? Vi börjar om.

krossa bokstävlarna mellan tänderna gäspa vokaler - vi börjar om

Lugn, lugn, låt ullen sakta, saakta dras ut och snos och - hej, nu är mina armar för korta! Wow, en hel fin längd med garn, säkert 150 cm. Tjoho!

Va, var det min tur att laga middag? För en timme sedan, säger du? Igår också? Ajdå.

Löfte? Målsättning? Förhoppning?

Nytt år, nya föresatser. Det är frestande att fylla en lista med stickrelaterade nyårslöften:

• Sticka klart Hybris.
  
  


• Sticka klart, repa upp eller i vart fall fatta några beslut kring mina UFO.
  
  


• Skriva rent mina "nästan färdiga" mönster.
  
  


• Blogga bättre, oftare, mer sammanhängande...


• Skriva i alla fall någon av de små faktasammanställningar som jag hade planerat att lägga in här på bloggen - värt att veta om garntjocklek, dubbelstickning, steeks och annat. Och hade jag inte planer på bokrecensioner också?


• Designa och sticka en jacka inspirerad av Veronik Averys smarta Short-Row Hat.
  
  


• Sticka den där ryska tröjan ur Uuve Snidares Fiskartröjor som jag suktat efter så länge. Fast jag vill nog sticka den som en kofta. Figurstickad. Stickad uppifrån och ner. I ett enda stycke.
  
  


• Sticka en vuxenversion av Lappverk.
  
  


• Sticka rosentröjan, spindelsjalen, tehuvan, vasen, hexagonbaretten, djävulsnallen och allt annat som jag nästan listat ut hur jag ska göra.
  
  


• Sticka Autumn Rose och tjugo andra favoritmönster på min Att sticka-lista.
  
  


• Att inte tala om alla de idéer och spännande nya mönster som kommer att dyka upp under året, vanligtvis just som jag slagit sig till ro med det jag trodde var roligast just då...

Nä, det här går inte. Även en stressberoende människa som jag måste inse att en sådan löfteslista kan göra vad som helst tråkigt, även stickning. Men nyårsmålsättningar har inte riktigt samma klang...
Men om jag gör så här då:

• Jag lovar att genomföra minst en av punkterna ovan under året. (Samt att uppnå ett sant zentillstånd och aldrig mera stressa. Jag är faktiskt inte säker på att det här är särskilt realistiskt heller.)
  

Och för att inte bara jag ska känna trycket så finns det nu en liten läsarundersökning ute till höger. Den är öppen i en vecka och är till för att just du ska kunna berätta vad du vill se på bloggen under 2008. (Och för att jag just hittade den funktionen och tycker det är så kul med tester.)

En orgie i ordning

Nu är 2007 slut och det är dags att sammanfatta. Eftersom jag ägnade stora delar av 2007 åt att komma bort från ett jobb där Excel, listor och diagram stod i centrum så passar det mitt sinne för ironi att nu vräka på med allt detta. Varde ordning!
Här är alltså listan på vad jag hann med i stickväg under året (mer detaljer finns i länkarna):

1. Lila hjälmmössa
2. Bröstvärmare
3. Stjärnatröja
4. Sheldon med svans
5. Babytossor
6. Körsbärsröd t-shirt
7. Mysteriesjal
8. Branching Out
9. Lace Leaf Pullover
10. Mörkrosa babyjacka
11. Randig orm
12. Norberta
13. Virveljacka
14. Första hjärtemössan
15. Senkommen flätmössa
16. Dayflowers
17. Röd och orange hjärtemössa
18. Orange och röd hjärtemössa
19. Brun och rosa hjärtemössa
20. Morsdagssjal
21. Blå pillerburksväska
22. Påfågelsjal
23. Illusion
24. Lappverk
25. Alienmössa till Vilda Bebin
    
26. Gröna jackan
27. Gröna hjärtat
28. Dödskallemössa
29. Grön, något större hjärtemössa
30. Luciakrona
31. Dödskallemössa för vuxna
32. Alienmössa för vuxna
33. Short-Row Hat till M
34. Black-belt Bunny
    
35. Short-Row Hat
36. Kanin till U och A-S
    
37. Minikanin till Vilda bebin
    
38. Chapeau Marnier

I de följande diagrammen kan man se att jag är:

• flitig på vintern, men lat om sommaren
  
  
• väldans förtjust i min dotter
  
  
• osunt fascinerad av att sticka mössor
  
  

Det sistnämnda var något oväntat. Jag tror inte jag stickat mer än tre-fyra mössor tidigare i livet - och så stickar jag plötsligt femton (15) stycken på ett år. Varför?
Tja, det går snabbt, det är något som inte går att köpa väldigt mycket billigare och bättre och det är väldigt lätt att designa nya knäppa modeller att förskräcka och förtjusa omvärlden med. Vilket för mig till nästa punkt:

• Jag har knåpat ihop en hel del egna mönster.
  

Wow - tydligen är det så att ju mer kreativt arbete jag har, desto mer skapar jag även på fritiden. Åt den som har skall varda givet, etc. (Under min Exceltid så blev det inte mycket stickat alls, vare sig egna eller andras mönster. Men det är en annan, tråkigare historia.)

Varför, varför, varför?

Varför äger jag helt plötsligt bara 3.5 mm rundstickor? Var är alla andra? Och varför har jag inget enda projekt på gång som kräver 3.5 mm stickor? Borde jag påbörja ett?

Magknitsamnesi

Senaste Magknits känns ovanligt matnyttigt med en riktigt snygg pläd, minimala gosespöken och ett par strumpor jag skulle sticka om jag stickade strumpor. Men det som verkligen lockar är spetskoftan i silke, fast jag skulle nog sticka den lite längre och definitivt med mindre markerad midjeresår.
Det konstiga med Magknits är annars att trots att de har en mängd läckra, roliga, nördiga och direkt supersnygga mönster (om än uppblandade med märkligheter som bilbältesvärmare och näsduksasksfodral - antimakasser, någon?) så glömmer jag ständigt bort dem. Jag glömmer bort att titta efter senaste numret (hade aldrig kommit ihåg det om inte handmade så påpassligt hade skrivit om det) och jag kommer inte ihåg att lägga länkar till de mönster jag faktiskt tycker om. Det är obegripligt, särskilt som jag tycker att det är en trevlig site, behagligt formgiven och med ett trevligt tilltal. Och varje gång jag klickar mig igenom arkivet så hittar jag minst tio intressanta mönster som jag ... glömmer att lägga in bland mina bokmärken. Jag är uppenbarligen inte riktigt klok.

Lika som bär

Sunrise circle jacket?


Provlappen för Eris?


Jag fick några frågor om garnet i dels Erinprovlappen, dels Sunrise Circle Jacket. Nej, det är inte kameran som betett sig - de är faktiskt väldigt, väldigt lika. Ändå är de väldigt olika garner.
Erinprovlappen är stickad i ett helsilkegarn från ColourMart, medan SCJ är stickad i ett mystiskt garn från Kingcraig Fabrics. (Det beskrevs mycket knapphändigt som 100% ull och chunky, dvs ca 14 m/10 cm, men det låter sig villigt stickas till 18 m/10 cm. Hoppas bara inte jackan blir så tjock så den står för sig själv.)
Annars så köpte jag faktiskt båda garnerna samma dag, via Ebay, och även om råsilkegarnet beskrevs som Plum mix och ullgarnet som Red Heather så såg de ganska lika ut även på de bilderna. Men de var mörkt maffigt vinröda, en av de färger som effektivt slår ut all sansad tankeförmåga för mig. Andra färger med samma effekt: orange, rödbrunt, djuplila och nästan alla varianter av "off-black". Och kombinationer av dessa - ett av de drömprojekt som jag planerar varje gång de aktuella stickprojekten känns för verkliga och trista är en tröja i dekonstruerat Argylemönster i mörkrött, djuplila och illorange.

Många delar in stickare i processtickare, där själva stickandet är huvudsaken och resultatet är en trevlig bieffekt och resultatstickare, som villigt uthärdar vilket urtrist mönster som helst bara resultatet är tillräckligt åtråvärt. Själv inordnar jag mig i en alldeles egen kategori: drömstickarna. Det är vi som ständigt drömmer om nästa projekt, det magiska, fantastiska projektet som kommer att vara så mycket skojigare än denna bara alltför verkliga stickning vi håller på med just nu.
En fördel med att tillhöra den här kategorin är att man helt saknar koll på sina egna begränsningar. Det första jag stickade var en grytlapp i rätstickning - min farmor lade upp och maskade av, jag skötte stickandet där emellan. Sedan åkte farmor hem till Luleå, 100 mil bort och jag påbörjade mitt livs andra stickprojekt - en tredimensionell zebra i två färger, utan mönster och utan någon stickkunnig att rådfråga. Uppläggning, avmaskning, ökningar och minskningar lärde jag mig genom att detaljstudera bilderna i "Det bästa ur Allt om Handarbete". För att uthärda detta evighetslånga stickande så läste jag böcker samtidigt - ingen hade sagt att det inte gick. Drömstickare funkar så.
En nackdel med att vara en drömstickare är att man inte har någon koll på sina begränsningar. Realistiska tidplaner är inget för oss. Ibland stickar vi ihop en tröja på några dagar, ibland kan en mössa ta flera år. Och montering ska vi bara inte tala om- vid det laget har nämligen stickningen slutgiltigt förlorat allt drömskimmer och blivit helt verkligt. Och så måste man sy.
Här ser vi ett exempel på detta - mitt livs första UFO:

Ja, det är zebran, återfunnen nu i somras i en vindsgarderob på vårt sommarställe. Vad jag kan se så har mitt nioåriga jag gjort ett utmärkt jobb vad gäller stickandet, ett halvbra jobb med hopsyendet och ett - hmm - mindre lyckat jobb med valet av stoppning. Anledningen till att zebrastackaren inte får komma ut ur sin påse än är att hon är fylld med vansinnigt flockigt sönderfallande skumgummi. Och att jag fortfarande inte vill sy.
Men det var väldigt roligt att återfinna min zebra - som jag av okänd anledning kallade "Åsnan". Jag minns plötsligt väldigt tydligt hur jag satt uppflugen i min säng i skräddarställning och stickade samtidigt som jag plöjde "Lilla huset på prärien"-böckerna. Och drömde om den fantastiskt fina Åsnan.
Det är likadant idag - jag sitter fortfarande i skräddarställning med ett öga på stickningen och det andra på en bok eller TV:n. Och jag drömmer fortfarande, fast numera oftare om nästa projekt än om det nuvarande. Och om jag någonsin gör verklighet av min dekonstruerade Argyletröja så vet jag tyvärr att jag kommer att börja drömma om något annat, något mer fantastiskt och mindre verkligt, redan innan jag kommit halvvägs.

Listiga jag gick till jobbet i torsdags för att inte missa ett viktigt möte. Så nu har jag feber igen och har sovit bort större delen av fredagen och lördagen. Uppenbarligen är arbetsförhet ett annat område där mitt omdöme klickar.